Mina sympatier går idag till den funktionshindrade kvinnan på spårvagnen inatt som så brutalt blev dumpad av sitt ragg.

Efter ett par glas på en uteservering med min kära Natta & sen vidareutgång till Excets terass, beslutade jag mig igår för att ta en relativt tidig spårvagn hem i mitt nästan nyktra tillstånd. Så mycket som jag längtat efter den här lediga helgen skulle det bära mig rejält emot att förstöra en hel lördag med bakfylla. Följaktligen blev det 1-vagnen hem och sedan en skön nattlig liten promenad från hållplatsen.

På sätet framför mitt i spårvagnen satt en ung man och en lika ung kvinna och höll om varandra kärleksfullt. Båda med funktionshinder, båda lika fulla & glada. Han viskade vackra saker i hennes öra & hon pep förtjust till svar. "Trevlig kväll de kommer att få", tänkte jag & blev alldeles varm i hjärtat över deras uppenbara förälskelse.

Tills vi når spårvagnens slutdestination & alla börjar gå av. Killen vänder sig då om till tjejen och säger "Hopp, här ska jag av, ha det så bra!" och kastar sig mer eller mindre av vagnen. Väldigt hastigt i alla fall. Tjejen verkar inte ha tagit det nämnvärt hårt, men sitter kvar på vagnen med ett uttryck av förvirring i ansiktet. Jag tänker att jag borde upplysa henne om att vagnen inte går längre än hit, men när jag gör det så ser hon bara oförstående på mig genom alkoholens dimsyn. Jag försöker igen, men får inget svar. Lämnar henne på vagnen. Glad? Hjärtekrossad? Förvirrad? Förbannad? Så lite vi vet om våra medmänniskor.

Idag ska jag njuta av min ledighet & avsaknaden av bakfylla. Ska träffa Malin i stan kl 14, gå på kondis & äta bakelser, strosa i affärer i Haga & på Långgatorna. Senare möter vi upp ytterligare några goa töser, går på restaurang för att fira att Elin fyllt år, avslutar med SATC 2 på bio. Eller kanske en drink efteråt, vem vet? Livet är härligt att leva!