Har jag gjort idag. Och förvisso även hans fru.

Har alltså träffat min toastmaster-partner idag & planerat bröllop, wedding, marriage, you name it. Fasen vad det ska bli skoj! Och känsloladdat. Och nervöst. Min partypingla blir alltså en gift kvinna. Vuxen. Vi är alltså vuxna. När hände det?! Förvirringen är total.

Jag minns en gång i ett fluffigt, rosaskimrande förflutet. Hur vi sminkade varandra, slogs om utrymmet framför vår gemensamma badrumsspegel, hade muffinsstunder mitt i natten,  halsade den ljusaste Coca-colan världen någonsin skådat, lekte oskyldiga & skyldiga lekar, låg med huvudena i varandras knän & pratade om livets väsentligheter, öppnade upp oss för varandra, blev festens drottningar tillsammans, hade massagestunder innan sovadags, skällde på varandra om disken, skapade ett "Vi + 2-pojkvänner-kollektiv", levde rövare, levde loppan, hade högläsning, ordnade förfester, flummade i skinnsoffan, skjutsade varandra på cykel, handlade på Willys, satt på vår "balkong", citatade, grät, skrattade & blev attackerade av fiskmåsar.

Då var vi bara 20.
Nu är vi 25. Fem år kan tyckas vara en kort tid. Men mycket har vi lärt oss om livet sedan dess, vuxnare har vi blivit i hela vårt väsen. Och oavsett hur vi förändrats finns det en sak som är helt säker; Ditt bröllop kommer definitivt att bli ett av de där fluffiga, rosaskimrande minnena i mitt hjärta. Min vackra, kära, fina vän ♥