Vad i allsin dar har hänt?! undrar ni förstås förskräckt.

Inget allvarligt alls, men lite ego-sorgligt på något vis. Förra månaden fick jag syn på en väska som jag ville ha, inte bara ville ha-ville ha, utan hett måste ha, men som jag inte hade råd med just då. Jag tröstade mig med att jag kanske kunde köpa den nästa månad istället. När det nu är nästa månad och jag fortfarande inte har råd att köpa den och dessutom ser hur den liksom börjar minska i antal där ute i affärerna, som om den när som helst kommer att vara slutsåld, då känns det tungt.

Jag får väl trösta mig med ett paket nudlar.