Helgen var otroligt rolig & trevlig. Delar med mig lite.

Flum på Excet. Det ser ut som om jag har världens tjockaste överarm. Det har jag inte :P


Hänga på kondis.

Jag gillar min obekväma hållning här, med händerna lite ansträngt vilande i knät. Anledningen till den är att mannen i bakgrunden envisades med att uppmärksamma mig och mitt bakverk alldeles kolossalt för mycket. Han tyckte att vi bondade seriöst i kön när vi beställde samma tårta. Jag var mindre benägen att hålla med.

Malin fick uppmärksamma mig & mitt bakverk hur mycket hon ville ♥


Middag på Tara's & biodate med tjejerna blev det sen. Och må alla Svea rikes kulturkritiker bränna mig på bål efter detta uttalande, men den var fruktansvärt underhållande. Och rörande. Och rolig. Och tänkvärd. Och alldeles.. alldeles underbar (Ja, det är den tiden i månaden :P).


Sedan blev det drinkar & räkmacka på Incontro.


Snajsigt värre!

Mina sympatier går idag till den funktionshindrade kvinnan på spårvagnen inatt som så brutalt blev dumpad av sitt ragg.

Efter ett par glas på en uteservering med min kära Natta & sen vidareutgång till Excets terass, beslutade jag mig igår för att ta en relativt tidig spårvagn hem i mitt nästan nyktra tillstånd. Så mycket som jag längtat efter den här lediga helgen skulle det bära mig rejält emot att förstöra en hel lördag med bakfylla. Följaktligen blev det 1-vagnen hem och sedan en skön nattlig liten promenad från hållplatsen.

På sätet framför mitt i spårvagnen satt en ung man och en lika ung kvinna och höll om varandra kärleksfullt. Båda med funktionshinder, båda lika fulla & glada. Han viskade vackra saker i hennes öra & hon pep förtjust till svar. "Trevlig kväll de kommer att få", tänkte jag & blev alldeles varm i hjärtat över deras uppenbara förälskelse.

Tills vi når spårvagnens slutdestination & alla börjar gå av. Killen vänder sig då om till tjejen och säger "Hopp, här ska jag av, ha det så bra!" och kastar sig mer eller mindre av vagnen. Väldigt hastigt i alla fall. Tjejen verkar inte ha tagit det nämnvärt hårt, men sitter kvar på vagnen med ett uttryck av förvirring i ansiktet. Jag tänker att jag borde upplysa henne om att vagnen inte går längre än hit, men när jag gör det så ser hon bara oförstående på mig genom alkoholens dimsyn. Jag försöker igen, men får inget svar. Lämnar henne på vagnen. Glad? Hjärtekrossad? Förvirrad? Förbannad? Så lite vi vet om våra medmänniskor.

Idag ska jag njuta av min ledighet & avsaknaden av bakfylla. Ska träffa Malin i stan kl 14, gå på kondis & äta bakelser, strosa i affärer i Haga & på Långgatorna. Senare möter vi upp ytterligare några goa töser, går på restaurang för att fira att Elin fyllt år, avslutar med SATC 2 på bio. Eller kanske en drink efteråt, vem vet? Livet är härligt att leva!

Skorrande skånska när den är som bäst, skönaste Emil Jensen:

Frågan är om jag inte just råkade surfa in på något riktigt, riktigt roligt: Bebopalulafestival i Tranemo!
"Fy fasen vad sköj", utbrast jag glatt på redig Götelabosska & bokade genast in den 4e september i almanackan. Har redan planerat boendet; pappsens husbil. Troligtvis har han lite att invända mot detta (om han själv inte får följa med förstås), men stuga borde också vara möjligt. Tänk att få fynda retroprylar, titta på alla uppklädda människor & flådiga bilar, äta & dricka gott & sedan dansa in kvällen till rockabilly under de kulörta lyktorna på dansbanan. Prima liv, säger jag bara! Häng på vetja ;)

So far. Vaknade på tok för sent med huvudvärk, illamående, orkeslöshet & avsaknad av entusiasm i allmänhet. Solen skiner, varmt är det & semesterfirarna glassar troligtvis för fullt vid havet en dag som denna. Även jag är ledig idag, hade tänkt vara högeffektiv & hinna med en massa saker, bland annat en tur till Delsjön för lite sol & bad, men jag känner mig helt slut.

Troligtvis en bieffekt av alla jobbpass, samt 4-5 timmars sömn per dygn. I längden kan det ju inte funka, eller?! Men det är så svårt att komma i säng i tid dessa härliga sommarkvällar. Sova kan man väl göra under vinterhalvåret?

Nej, dags att rycka upp sig. En kaffe på det här & livet torde leka igen.

Visst, jag saknar det lilla kattkräket lite grann nu när han flyttat hem till sig igen.

Men att få avnjuta en omelett med skinka, gurka och fetaost på min divan framför en bra film utan att någon ska slicka en i örat/attackera ens fötter/försöka stjäla omeletten från en, är ren lyx. Detta måste ju vara det som kallas glamour en söndagkväll i Kålltorp?

Ninjakatten (känt Youtube-klipp)



Lucifer (Fröken Silvers demoniska kattgäst)



Precis lika snygg inspelning på Lucifer där. Precis lika snygg.

Har spenderat fredagskvällen med min Maddie över lite djupa samtal, en del ytligt skvaller & goda franska bakverk.

Bland annat kom vi in på ämnet "Att gråta av ilska". Och hur förnedrande och jobbigt det är.
Att vara sur är en sak. Surhet är liksom en jämförelsevis ganska ytlig känsla som man behärskar och kan utagera till fullo utan att tappa kontrollen. Ren och skär ilska däremot, den är svår att tygla. Ofta när jag är riktigt, riktigt förbannad och uppfylld av arga känslor som inte riktigt vet var de ska ta vägen, så gråter jag av ilska. Irrationell reaktion egentligen. När man helst av allt vill skälla ut någon efter noter, eller framföra hur orättvist behandlad man känner sig på ett sätt man absolut inte vill ska falla i god jord hos mottagaren, så brister allt. Och man hulkar fram sina anklagelser eller beskyllningar. Man vill sätta sig i respekt, och visa sin vredglödgade ilska så att den andra ska förstå att den begått en oförätt. Istället grinar man som en unge. Och vad väcker det för reaktioner hos mottagaren? Förnedrande är vad det är.

Självklart beror det på graden av ilska och hur nära den människan som vreden är riktad mot man står. Ju närmare, desto mer berörd tillåter man sig att bli. Och desto större ter sig oförätten. Såklart. Vi konstaterade i alla fall ikväll att vi inte är ensamma om detta känslouttryck. Men det är väl inte mindre förnedrande för det, när det kommer till kritan?

Sedan promenerade vi runt i stan lite planlöst, njöt av den vackra sommarkvällen & filosoferade vidare över livet. Fin kväll.

Två perfekta lediga dagar har det varit, utan tvekan. Perfekta, för böfvelen!

Sommarsköna töser i ett sommarskönt Kungälv


Gosig Lucifer


Utflykt till Delsjön med Emma-pemma

Jag syftar alltså inte på Jonas Hassen Khemiris skönlitterära debut, utan på mitt vänstra öga som av någon anledning tål min håriga inneboende mindre bra än det högra.

Nu har Lucifer flyttat in hos mig. Bokstavligt talat. Han klöser i min soffa, klättrar i gardinerna, välter föremål och håller mig vaken om nätterna. MEN han är också så himla gosig och charmig att jag kan förbise med de sakerna under den veckan han bor här. Det är hans kärlek som håller mig vaken om nätterna. Förbaskat romantiskt hade det låtit om jag inte syftade på en 10 veckor gammal kattunge med helt klart narcissistiska drag. Nattetid finns det nämligen ingen hejd på hans kärlek (läs: uppmärksamhetsbehov); då ska han pussas och gosas och ligga på ansiktet och kramas samtidigt som han biter/slickar på ens örsnibb. Alternativt rusa runt som ett lokomotiv och föra världens oväsen. Man smälter och blir omåttligt irriterad om vart annat. Lilla Lucifer.




Nu har jag min helg, är ledig idag & imorgon. Den riktiga helgen ska dock jobbas bort. Ikväll blir det Kungälvshäng! Middag på restaurang i Kungälv och sedan Trubadurkväll på Fars hatt. Rysligt trevligt ska det bli! Hoppas vädret tar sig så man kan dansa bort kvällen på "Hattens" terass ♥

Idag chockade jag min kollega Marie när jag satt i telefon på sjuksköterskeexpeditionen & det lät såhär:

"Haha, a shit, jag var helt slut... Mmm, det kan vi göra.. Vad kul min lilla sötnos... Haha.. Aaa.. Aaa, men nu måste jag nog gå här... Detsamma, puss puss puss"

Marie frågar skeptiskt: Var det där en patient???!!

Japp, jag har ju ett väldigt kärleksfullt förhållande till alla mina patienter.
Skämt åsido. Det var bara det att min bästa Natta råkade svara när jag ringde till hennes avdelning i ett helt annat ärende. Sån tur kan man ha ibland.

I fredags hade vi lite grillmys på min gård. Så himla trevligt & definitivt något som måste upprepas i sommar.

Cissi sköter köttandet.


Till bords


Glada


Samuel kunde till slut inte motstå frestelsen..


Lördagkvällen spenderades på Victoria i goda vänners lag, även det fruktansvärt trevligt. Avrundning på excet & så var ännu en vild festhelg till enda. Det är nästan så det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet imorgon, som den mogna, seriösa & ansvarstagande Fröken Silver. Samtliga förestående adjektiv har lyst med sin frånvaro på det hela taget denna sköna, lediga sommarhelg.

Nyjobbad och helt urblåst i huvudet. Så känner jag mig efter fyra dagars kvällsjobb. För att inte tala om osocial å det grövsta! Min hjärna har nu troligtvis konsistensen av ett överkokt, passerat äpple. Men det gör ingenting, för nu är jag ledig i tre dagar! Fira med mig!

Igår ställde vi till med möhippa för vår kära vän Malin! Fy jäsiken så roligt det var! Överraskningsfrulle, stripaerobics, skogspicknick, inspelande av låt i studio, färd i göteborgshjulet och middag på restaurang varvat med en massa roliga/pinsamma/spexiga uppdrag visade sig vara ett bra koncept för en lyckad hippa. Som avrundades med en rejäl partynatt som sig bör. Det kändes helt fantastiskt att, med många vänner samlade, få fira den blivande bruden ♥! Och inte ett öga förblev torrt.

Bride to be


Har det gött i Göteborgshjulet


Ira får sig en rejäl kyss av en förfriskad Fröken Silver


Och idag mår man väl som man förtjänar efter att ha druckit skumpa en hel dag (och natt) i värmen.
Har en efterlängtad date med min dusch, sedan bär det av till Kungälv. Tjenixen.

Ibland tänker jag att jag bor i världens vackraste stad.

Denna tanke dyker näst intill aldrig upp i mörkaste, blåsruskigaste delen av november, konstigt nog. Däremot vid den här tiden på året frekventerar den med finess i min sommarlyriska skalle.

Som idag: Instängd på jobbet hängde jag med överkroppen ut genom fönstret i personalrummet för att insupa sommarkvällen med alla mina sinnen. Och räknade ner timmarna tills jag skulle få gå av mitt arbetspass och bara andas in kvällen på riktigt. Väl nere i omklädningsrummet vid 10-snåret, när jag precis stämplat ut, ringde Emelie och vi pratade en stund. Hon sa; "Kan jag ringa dig senare, vi bara MÅSTE gå ut en sväng här, det är en sådan fantastisk kväll".

Ute vid spårvagnshållplatsen tvekade jag bara någon sekund innan jag bestämde mig för att promenera genom Linné i den vackra, ljumna kvällen och skjuta på hemåkandet lite. Att genast sätta sig på en skitig, skramlande 6:a från Sahlgrenska skulle vara att med ens förstöra den eufori jag upplevde när jag klev ut genom sjukhusets dörrar.

Så jag gick och jag andades, och insöp och njöt. Och var bara lycklig ända in i själen. Unnade mig en milkshake och en fransk hotdog när jag gick förbi 7:ans Sibylla i Vasastan, och kände mig fri och ledig och alldeles semesterpirrig i hela kroppen där jag strosade fram längs allén. Fast det bara var en vanlig kväll på väg hem från jobbet, med en likadan arbetskväll väntandes på andra sidan dygnet.

Det är lustigt vad sommaren gör med oss. Jag är så glad att vi har årstidsväxlingar och får känna dessa underbara, fan-så-jobbiga, frustrerande och härliga kontraster dem emellan. Och jo, Göteborg är en väldigt vacker stad.