Jag har snöat in på Anita Lindblom. Vilken kvinna, vilken röst!

Vadan detta udda insnöande? Jo, min kära far har köpt sig en Jukebox. Följaktligen spenderades hela förra lördagen framför denna, Fröken Silver slösandes enkrona efter enkrona för att få välja & vraka bland de gamla vinylskivorna. Bland annat kördes Anita Lindblom på repeat under kvällen. Och nä, det är visserligen inte samma sak att lyssna på hennes djupa kvinnostämma på Spotify som från en sprakande vinyl, men det duger fullt & gott.

Men efter att ha lyssnat (läs: obsessat) mig igenom några låtar på en samlingsskiva kommer jag plötsligt till den här: Anita Lindblom – El Amor Si Senor Eso Es... . Och jag kan inte göra annat än dö lite grann av skam & överväldigande pinsamhetskänslor. Visst, 60-talet i all ära, men fick man ens lov att vara såhär pinsam? Lyssnade (jag menar verkligen lyssnade) folk på sån här smörja?!

Den här är fin dock: Anita Lindblom – Kring de små husen i gränderna vid hamnen

Nu ska jag dra till jobbet!