Visst, jag saknar det lilla kattkräket lite grann nu när han flyttat hem till sig igen.

Men att få avnjuta en omelett med skinka, gurka och fetaost på min divan framför en bra film utan att någon ska slicka en i örat/attackera ens fötter/försöka stjäla omeletten från en, är ren lyx. Detta måste ju vara det som kallas glamour en söndagkväll i Kålltorp?