Eller om jag ska uttrycka mig aningen mer diplomatiskt; Att vända dygnet är ingenting för mig.

Om man nu inte räknar illamående, huvudvärk och kallsvettningar i ett dygn efter avslutad arbetsnatt som positiva biverkningar. Jag behöver helt enkelt min skönhetssömn för att må bra!

Tröttnade förresten idag på att invänta dendär deklarationen som aldrig verkar vilja komma på posten. Loggade därför in på skatteverkets hemsida för att utröna hur många miljoner jag skulle få ut i återbäring. Gissa?
Å herreminje, jag kommer kunna unna mig lyxliv hela sommaren. Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!
138 kr. Ja, det är ju fantastiskt. (Fast man ska vara tacksam för att man slipper pröjsa igen istället. Den biten sköter CSN så bra på egen hand)

Oj vilket förbittrat inlägg det blev haha. Cheer up mates, nästa blir roligare :)

En bild på mig när jag sover min skönhetssömn.

Kommer här ett litet, litet blogginlägg. Yttepyttelitet. Eller nä, inte så litet. Eller jo.
Men kanske en bra början?

Har haft en bloggpaus som ni kanske märkt. Inspirationen & lusten har helt enkelt lyst med sin frånvaro ett tag nu, annat har verkat roligare, mer viktigt, och så vidare. Men nu är jag tillbaka ett tag! Lusten verkar vara här igen :)

Hösten är en vacker årstid. Alla härliga färger i naturen, den friska & klara luften som gör det lätt att andas, tänka & varva ner mentalt. Möjligheten att kura ihop sig inomhus i soffan med en kopp te & värmeljus under mörka kvällar.

Den här dagen har verkligen varit något i höstväg (höhö).

På min gata i stan


Härlanda Tjärn


Aroma-ljus från Indiska ♥

Fick idag YTTERLIGARE en H&M-katalog hem i brevinkastet.
En stilla undran: H&M, vad tar ni mig för??!! Mångmiljonär?? Modebloggare??!!

Självklart var jag tvungen att beställa en fantastisk scarf, en snygg skjorta & ett par finfina leggings. Jag är ju trots allt inte mer än människa.

Nej, inte direkt. Jag var säker på var jag skulle lägga min röst när jag med bestämda steg promenerade iväg till vallokalen igår. Efter att rösten var lagd befann jag mig sedan i någon slags isolerad värld på jobbet (som alltid) & var därmed helt omedveten om vad som hände utanför sjukhusets väggar, nämligen detta:


"Sverigedemokraterna i vågmästarroll – så gick valet

Alliansen vinner kampen mot de Rödgröna med drygt fem procents marginal. Samtliga valdistrikt är nu räknade, och bara poströsterna återstår. Alliansen får preliminärt 173 mandat, de Rödgröna 156, och Sverigedemokraterna 20 mandat i riksdagen."

Det är ju för fan beklämmande. Jag känner plötsligt stor lust att börja engagera mig politiskt. Agree?

Varför är inte jag som så många andra & älskar att dränka mig i mitt eget svett?
Varför kan inte även jag njuta av andnöd och lite härlig mjölksyreansamling?
Och hur kom det sig att någon fick för sig att uppfinna en myt så löjligt osann som "andra andningen"?

Åååå vad det är drygt att komma iväg & träna! Idag har jag o-lyckats. Kan man säga..

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1489305/frken-silver?claim=qkyjbduqz69">Följ min blogg med bloglovin</a>

Igår gick jag & skaffade mig en ny piercing i örat & idag har jag färgat håret. Var ska det sluta?! :P

Yeeha!

Denna helg har jag hängt i Tranemo tillsammans med mina kära föräldrar, en vän till familjen, mina föräldrars husbil & mängder av 50-tals-/veteranbils-/folklivsentusiaster. Det var nämligen Bebopalulafestival i Tranemos vackra gamla folkpark. Festivalen bjöd på: Veteranbilscruising, veteranbilsutställning, härlig rockabilly- och 50-talsmusik, prylloppis, mat & dryck & dansbana med drag. Det var fest i 50-talsanda helt enkelt. Och häng med öl & sol i gräset däremellan. Finfint.

Många sånna här skönheter fanns det.



En dansgrupp uppträde även på scenen & de dansade Lindy Hop (Jitterbugg). Väldigt duktiga & jag vart så inspirerad att jag nu när jag kommit hem letade upp en nybörjarkurs på nätet & anmälde mig. Så - den 16e oktober, då jäklar blir det dans här!

Inatt hände något spektakulärt; Jag hade troligtvis feber!
Är förkyld, mycket förkyld till och med (fast i detta nu känner jag mig dock inte lika ynklig som jag gjorde igår & inatt) och inatt hade jag troligtvis feber. Jag som näst intill aldrig får feber.

Jag brukar underhålla mina vänner med historien om min senaste feberyra, då jag var 18 år gammal och ringde hem till min kompis Cissi för att meddela henne att jag inte kunde komma på hennes födelsedagsmiddag eftersom jag var sjuk. Det var hennes mamma, tillika min dåvarande lärare i teckenspråk, som svarade att Cissi låg och sov. Jag kunde för mitt liv inte begripa varför Cissi som alltid är så morgonpigg låg och sov klockan halv två på ljusa dagen, tills hennes mamma hjälpsamt upplyste mig om att klockan var halv två på natten. Jaha.. Dessförinnan hade jag även ringt till båda mina föräldrars arbetsplatser och blivit gruvligt förbannad då de på båda ställena lät telefonsvararen gå igång efter första signalen.

Inatt gjorde jag inget galet; drömde "bara" hemska mardrömmar om att två av mina närmaste och käraste fått cancer, att en ondskefull vålnad smög runt i min lägenhet och öppnade och stängde dörren till städskrubben, samt att min i-phone klappade ihop totalt när jag försökte ringa 112 (men facebook gick utmärkt att surfa in på). Det ni.

Idag är jag precis sådär halvförkyld att jag inte kan med att stanna hemma från jobbet, men egentligen känner att det hade varit skönt att vara hemma och vila upp sig lite.

Helgen: Vråltrevlig förfest hos Madde & efterföljande utgång som även den blev vråltrevlig, på fredagen.
På lördagen vältrade jag mig i min bakfylla & tog mig så småningom upp på fötterna för att ta mig till Kungälv & min systers killes födelsedagsfest. Som blev lugn för min del. Gårdagen spenderades i soffan med ett pack näsdukar, thaimat, förkylningstråk & TV.

Nej, inga bilder. Ja, detta inlägg kan klassificeras som ett av de tråkigaste någonsin. Tyvärr folks, energin är inte på topp.

Jag har snöat in på Anita Lindblom. Vilken kvinna, vilken röst!

Vadan detta udda insnöande? Jo, min kära far har köpt sig en Jukebox. Följaktligen spenderades hela förra lördagen framför denna, Fröken Silver slösandes enkrona efter enkrona för att få välja & vraka bland de gamla vinylskivorna. Bland annat kördes Anita Lindblom på repeat under kvällen. Och nä, det är visserligen inte samma sak att lyssna på hennes djupa kvinnostämma på Spotify som från en sprakande vinyl, men det duger fullt & gott.

Men efter att ha lyssnat (läs: obsessat) mig igenom några låtar på en samlingsskiva kommer jag plötsligt till den här: Anita Lindblom – El Amor Si Senor Eso Es... . Och jag kan inte göra annat än dö lite grann av skam & överväldigande pinsamhetskänslor. Visst, 60-talet i all ära, men fick man ens lov att vara såhär pinsam? Lyssnade (jag menar verkligen lyssnade) folk på sån här smörja?!

Den här är fin dock: Anita Lindblom – Kring de små husen i gränderna vid hamnen

Nu ska jag dra till jobbet!

Jag gillar att min statistikkurva som visar antalet läsare på denna blogg skjutit i höjden de senaste dagarna, trots att här inte har skrivits ett jota på en hel vecka. Jag ser framför mig hur ni, törstande efter Fröken Silvers spännande vardagsskildringar & högst nyanserade språk, bänkar er framför datorn varje kväll i någon slags naiv förhoppning om att ett livstecken, om än så litet, ska ha publicerats under dagen. Dessvärre måste jag göra er besvikna, gång efter var annan.

Men hörrni, inte idag!
Igår var det bröllop! Min kära vän Malin vigdes med sin Tomas på Kungälvs fästning, solen sken från en klarblå himmel och ordet JA ekade vackert x 2 i förstklassig akustik mellan den gamla borgens väggar. Vänner & släkt till brudparet var självklart på plats för att fira denna dag & till & med svalorna lät sina vingar slå glädjefnattigt då de gästade bröllopet från ovan en stund.

Sedan blev det limousine-åkning, middag & fest med mängder av tal, spex, underhållning, god mat & dans. Lyckat bröllop, lyckans dag. Nu är de äntligen man & fru!

I brist på bilder på brudparet (jeg var ikke fotogräääf) kommer här en bild som min mamma tog på en något sammanbiten (nervös?) tärna & toastmadame, prebrölloperativt.

När brudparet dragit sig tillbaka och de flesta gäster lämnat var vi 7 tappra själar kvar som inte riktigt kände att kvällen borde vara slut vid halv 3 framåt natten. Efterfest verkade då som ett högst logiskt förslag, glömska som vi var av faktumet att sådana infall borde ha lämnats kvar i den glada 20-årsåldern :P
Men jädrar vilket roligt dygn det var!

Har jag gjort idag. Och förvisso även hans fru.

Har alltså träffat min toastmaster-partner idag & planerat bröllop, wedding, marriage, you name it. Fasen vad det ska bli skoj! Och känsloladdat. Och nervöst. Min partypingla blir alltså en gift kvinna. Vuxen. Vi är alltså vuxna. När hände det?! Förvirringen är total.

Jag minns en gång i ett fluffigt, rosaskimrande förflutet. Hur vi sminkade varandra, slogs om utrymmet framför vår gemensamma badrumsspegel, hade muffinsstunder mitt i natten,  halsade den ljusaste Coca-colan världen någonsin skådat, lekte oskyldiga & skyldiga lekar, låg med huvudena i varandras knän & pratade om livets väsentligheter, öppnade upp oss för varandra, blev festens drottningar tillsammans, hade massagestunder innan sovadags, skällde på varandra om disken, skapade ett "Vi + 2-pojkvänner-kollektiv", levde rövare, levde loppan, hade högläsning, ordnade förfester, flummade i skinnsoffan, skjutsade varandra på cykel, handlade på Willys, satt på vår "balkong", citatade, grät, skrattade & blev attackerade av fiskmåsar.

Då var vi bara 20.
Nu är vi 25. Fem år kan tyckas vara en kort tid. Men mycket har vi lärt oss om livet sedan dess, vuxnare har vi blivit i hela vårt väsen. Och oavsett hur vi förändrats finns det en sak som är helt säker; Ditt bröllop kommer definitivt att bli ett av de där fluffiga, rosaskimrande minnena i mitt hjärta. Min vackra, kära, fina vän ♥

Helgen var otroligt rolig & trevlig. Delar med mig lite.

Flum på Excet. Det ser ut som om jag har världens tjockaste överarm. Det har jag inte :P


Hänga på kondis.

Jag gillar min obekväma hållning här, med händerna lite ansträngt vilande i knät. Anledningen till den är att mannen i bakgrunden envisades med att uppmärksamma mig och mitt bakverk alldeles kolossalt för mycket. Han tyckte att vi bondade seriöst i kön när vi beställde samma tårta. Jag var mindre benägen att hålla med.

Malin fick uppmärksamma mig & mitt bakverk hur mycket hon ville ♥


Middag på Tara's & biodate med tjejerna blev det sen. Och må alla Svea rikes kulturkritiker bränna mig på bål efter detta uttalande, men den var fruktansvärt underhållande. Och rörande. Och rolig. Och tänkvärd. Och alldeles.. alldeles underbar (Ja, det är den tiden i månaden :P).


Sedan blev det drinkar & räkmacka på Incontro.


Snajsigt värre!

Mina sympatier går idag till den funktionshindrade kvinnan på spårvagnen inatt som så brutalt blev dumpad av sitt ragg.

Efter ett par glas på en uteservering med min kära Natta & sen vidareutgång till Excets terass, beslutade jag mig igår för att ta en relativt tidig spårvagn hem i mitt nästan nyktra tillstånd. Så mycket som jag längtat efter den här lediga helgen skulle det bära mig rejält emot att förstöra en hel lördag med bakfylla. Följaktligen blev det 1-vagnen hem och sedan en skön nattlig liten promenad från hållplatsen.

På sätet framför mitt i spårvagnen satt en ung man och en lika ung kvinna och höll om varandra kärleksfullt. Båda med funktionshinder, båda lika fulla & glada. Han viskade vackra saker i hennes öra & hon pep förtjust till svar. "Trevlig kväll de kommer att få", tänkte jag & blev alldeles varm i hjärtat över deras uppenbara förälskelse.

Tills vi når spårvagnens slutdestination & alla börjar gå av. Killen vänder sig då om till tjejen och säger "Hopp, här ska jag av, ha det så bra!" och kastar sig mer eller mindre av vagnen. Väldigt hastigt i alla fall. Tjejen verkar inte ha tagit det nämnvärt hårt, men sitter kvar på vagnen med ett uttryck av förvirring i ansiktet. Jag tänker att jag borde upplysa henne om att vagnen inte går längre än hit, men när jag gör det så ser hon bara oförstående på mig genom alkoholens dimsyn. Jag försöker igen, men får inget svar. Lämnar henne på vagnen. Glad? Hjärtekrossad? Förvirrad? Förbannad? Så lite vi vet om våra medmänniskor.

Idag ska jag njuta av min ledighet & avsaknaden av bakfylla. Ska träffa Malin i stan kl 14, gå på kondis & äta bakelser, strosa i affärer i Haga & på Långgatorna. Senare möter vi upp ytterligare några goa töser, går på restaurang för att fira att Elin fyllt år, avslutar med SATC 2 på bio. Eller kanske en drink efteråt, vem vet? Livet är härligt att leva!